tantenpahammarstromsfisk.se

Det sämstaste i alla kategorier...

Publicerad 2017-06-30 07:22:28 i Mat, cancer, död, kärlek, varför,

Hej!
Det var ett tag sedan, jag är ledsen hinner inte riktigt med men tänker alltid att jag ska men kan inte tvinga fram något..
Men nu måste jag skriva av mig lite...
Vissa dagar i riktigt jävla bajsiga. Händer väldigt sällan, faktiskt väldigt sällan men när det väl händer är det som en käftsmäll.
Sista året har en del personer dött som betytt väldigt mycket för mig. Börjar med Bowie.. Lyssnat så himla mycket på honom. Insåg inte hur mycket han betytt men dagen han dog ringde L mig på jobbet och sa att det hänt. Blev chockad och tänkte en del på det under dagen men först när jag satt på tricken och läste på sociala medier så gick det upp för mig att han faktiskt var död...
Det brast.Skrämde slag på damen framför mig vars axel jag fick låna och snörvla mot.
 
Såg hans utsällning i Barcelona nu, såg den även i Paris men då levde Bowie så när jag såg utsällningen igen brast det för mig. Att ha näsdukar med mig är nåt jag aldrig lärt mig så jag var tvungen att gå bakom en litenpelare där jag snöt mig i min bomullsklänning.. Var bara tvungen..
I april förra året såg jag Freddie Wadling på Rival. En annan man jag lyssnat mycket på. Skicket på honom var uruselt så där var jag mer förberedd. Insåg nog där och då att programmet "Så mycket bättre" skulle han aldrig klara av. Tyvärr fick jag rätt...
 
Och i förrgår var det dags igen..
I det här fallet var det någon jag "kände". Lärt känna genom butiken.
Och det är det som är det bajsiga..

Genom åren har jag lärt känna så mycket underbara människor, skrattat så himla mycket. Fått nya vänner som man ätit middagar med, besökt när jag varit ute och rest, både i sverige och bortaborta..

Sen när folk försvinner.. Man blir så himla orolig men förstår att man kanske inte hör av sig till lokala fiskaffären när det är sorg i familjen. Men klart man undrar, har någon dött, flyttat eller var dom missnöjda med något?
Haft kunder som lidit av mycket, mannen med grav anorexi som köpte 63 gram torskrygg utan skinn som var till två middagar.. Ville bara trycka ner honom på en stol och sondmata honom med gräddsås.. Men jag kan ju inte säga något, fast jag vill. Och hålla klaffen är ju min sämsta gren som bekant...
Vänner/kunder  vars respektive gått bort och man ser hur dom krymper..
Och deras minnen slår till för dessvärre är butiken( av naurliga orsaker förknippat med mat), något man som oftast gör tillsammans. Man kommer in tillsammans på lördagarna och planerar kvällens mat..Vips är man ensam..Ensam i det som ska vara mysigt.
Alltid haft som policy i butiken att vill man prata så ska man få det, oavsett hur många stressade människor som köar bakom.. Vi får inte ha så jävla bråttom i livet. Det kan ryckas undan så himla snabbt..
Jag har faktiskt ett helt otroligt ansiktsminne, önskar det mitt vanliga minne vore lika bra. Det önskar Ullis också, tro mig.
Så när ett ansikte inte varit inne på länge börjar jag så klart undra. Och då i synnerhet då man fått reda på så himla mycket om personen bakom ansiktet.

Häromdagen kom en mycket excentrisk gammal läkare in i butiken.. Många tar honom för en smula märklig då han hörs/syns precis överallt. Runt 85 år i ålder och jag hade inte sett honom på ett tag. Nå, häromdagen öppnade han dörren och skrek "Pernilla, det var längesdan"!! Jag blev så klart överlycklig och undrade var han hållit hus.. Han berättade att älskarinnan han haft i backen som  gått bort så nu hade han inte "vägarna förbi" men han skulle försöka hitta någon ny älskarinna  i kvartertet så vi sågs oftare.
Jag var tyvärr övertygad att han försvunnit men det var bara "ligget" som försvunnit..
Tvingade honom att komma förbi och bara visa upp sig så jag vet att han är okej. Men han kommer nog överleva oss alla..
Åh önskar du kunde vara med i butiken, alla härliga kunder vi har!  Men just när livet rycks bort är det förjävligt.
Igår var det 5 års sedan en underbar söt kille dessvärre valde ta sitt liv, en kille som skrattandes hjälpte mig med "datan" när tant inte förstod.. Det är så jag minns honom, skrattandes då han insåg att jag var en av hans största utmaningar.. Han var strax över 20 när han inte orkade längre..
Och som sagt många får jag aldrig reda på vad som händer många  men när deras ansikte pryds av kvällspressen är det svårt. Även att jag visste kan man aldrig värja sig för känslorna. Kommer sakna honom så oerhört! Våra diskussioner om vilka filmer man måste se, vem som gjort extra bra ifrån sig på någon film etc. Ullis försökte vara med ett par gånger men konstaterade torrt att vi mest såg "franska skitfilmer med alldeles förmånga plus i Dagens nyheter" och så släntarde hon i väg till köket.. :)

Minns när han berättade att han fått   förfrågan om att vara med i "Milleniumfilmerna" och jag spontant utbrast "Är du frånvettet karl? Alla filmer som filmatiseras av "stora" böcker blir ju sågade!!"
"Tack för peppen Pernilla"sa han och skrattade..
Det gick ju som bekant galant..

Så lova mig att ta vara på allt, precis allt! Skjut inte upp något!
Zeke på jobbet berättade en vän till honom, hans mamma hittade dom på balkongen med papiljotter i håret, en drajja på bordet och en fimp i handen. Hon skulle på fest och skulle bara ta sig en rök innan hon gjorde sig i ordning.. Så vill jag att ni hittar mig!!
Kram på er!
Nu måste jag sluta, ska till jobbet. Redan sen som det är!
/Pernilla
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2017-07-03 10:54:02

Käraste tanten

Måtte sommaren bli lika varm
och solig som du är
Kram
Birgitta J

Svar: Kram på dig!
Pernilla Gillberg

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pernilla Gillberg

Matvrak på +++23 som äter och dricker oavbrutet.. Äger och driver Hammarströms Fisk i Stockholm sedan 10 år tillsammans med Ulrika Högberg. Världens roligaste ställe i min utsago. Häng på och se vad vi gör där vettja! Väl mött/ Pernilla

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela