Prinsen hade då äntligen kommit tillrätta men som jag säger, "svårt att tycka om någon annan när man inte riktigt tycker om sig själv.."
Lite märkligt det där med livet.... Och vad det kan röra till sig och vad snabbt det kan gå.
Nästan var och varannan har ju haft röriga perioder.
Jag klarade mig fint fram till 30 års åldern, innan dess fanns inget sånt på kartan.
Har alltid varit lyckigt lottad med gott självförtroende, det var väl självkänslan som inte var som det skulle.
Jag har alltid haft lätt att få vänner, något som alltid betytt mycket för mig.
Men när kraschen kom lärde jag mig också att skilja på vänner och bekanta...
Hur gärna man vill så fungerar det inte att upprätthålla vänskap med var och en.
Man får helt enkelt sålla agnar från vetet hur illa det än låter...
Nu har jag min älskade Sarah, Malin, Emma, Ulrika & Therese som jag vet finns där om det skulle börja blåsa hårt igen.
Men tillbaka till Hammarströms nu då.
Vi kom ganska snabbt underfund med hur vi ville ha saker och ting.
En "märklig" sak är att vi så gott som alltid är rörande överns jag & Ullis.
Ta i trä kanske man ska säga men på dessa 10 år har det varit otroligt friktionsfritt.
Måste även nämna Ullis som en av mina närmaste också, för guds skull.
Har man knött på varandra under tio år så blir man mer tajta än man kunde drömma om.
Numera säger vi samma saker samtidigt, hade en kundmöte häromdagen och när vi tog av oss glasögonen samtidigt och kliade oss i höger öga då blev jag lite rädd faktiskt...
Klapp & Klang, det är vi det...
Så kanske inte konstigt att folk tar oss för systrar emellanåt...
Genom åren har det blivit så att Ullis styr i köket och jag styr mer i butiken.
Bra uppdelning måste jag säga.
Calle brukar säga att det brinner mindre om jag håller mig undan...
Stämmer nog ganska bra för jag är expert på att påbörja något för att sedan gå ut i butiken och helt glömma av vad jag gjorde i köket..
Hopplös.
Eller snarare förvirrad och dåligt minne.
Kom till jobbet för ett tag sedan och skulle byta om då jag insåg att jag hade dubbla bhåar på mig..
Eller kom från träningen med blåa skyddplastmojänger på skorna, hade åkt 5 stationer med tunnelbanan..
Hittat elvispen i kylskåpet. Ja den listan kan göras lååååång.
Lennart hade som en idé att skriva ner allt dumt jag gör men det skulle ta för mycket av hans tid konstaterade han.
Ja Calle, vår totala knäppgök...
Han kom till oss för 5 och ett halvt år sedan efter han varit köksmästare på Dramaten och var bekant med Ullis man Patrik som då jobbade inom samma koncern. (den åttande april la han just till... Själv vet jag ju knappt inte ens när jag fyller år)
Calle var gruvligt less och ville byta jobb så Patrik tipsade Ullis.
Han kom förbi och hälsade, kommer så väl ihåg mitt första möte med honom...
Såg ju ut att äta småbarn till frukost..
Tatuerad/rakad med ring i örat...
Såg framför mig hur alla gamla tanter skulle rygga tillbaka av blotta åsynen..
Han visade sig vara världens snällaste och mina fårhagor stöp hårt!
Alla och då menar jag precis alla sa att "jag väntar gärna på honom" och pekade på Calle när det var deras tur...
Kanske var det en skräckblandad förtjusning de ville handla av honom?
Han har betyder väldigt mycket för oss och butiken.
Calles blodpudding & Calles köttbullar har blivit något som vissa inte klarar sig utan!
Nej nu har jag inte tid med er längre, måste sätta fart det är snart full rulle i butiken med alla lunchgäster..
Galet nog har vi uppemot 150-200 lunch hos oss numer..
Så något rätt gör vi nog.
Kram och trevlig helg!