tantenpahammarstromsfisk.se

 

2013 

 

"Denna hedersbetygelse för förtjänstfull och utvecklingsfrämjande insats för gastronomien tillerkänna härmed

Hammarströms fisk med traditioner sedan år 1921 har Ulrika Högberg och Pernilla Gillberg fortsatt att utveckla företaget till en av stans bästa fisk & skaldjursdiskar."

 

Slutcitat.

 

Bakom detta erkännande låg bla Norges sjömatsråd och Fredrik Eriksson som hjälpte till att lyfta fram vår lilla låda.

 

 

Fina ord även om jag inte riktigt förstår ordet tillerkänna men som jag tror det står.. Je suis en pö blond..

 

År 2013 fick vi alltså en hedersbetygelse av M Sandahls stiftelse & Norges sjömatsråd.

Måste kanske erkänna att jag inte hade någon koll på vem Sandahl var men det visade vara sig en härlig stiftelse med alla våra krogmänniskor som funnits hos oss i Sverige genom tiderna..

De lyfter fram olika personer/restauranger/matkreatörer eller andra som gjort något avtryck när det gäller mat & dryck.

Inom stiftelsen finns verkligen alla gamla krogrävar,kockar,servitörer,krögare you name it! Måste säga gamla för lite så är det.. De yngre  kommer så klart med mer & mer men det är de äldre som styr än.

 

Men det gör mig  ingenting, att få hänghänga en dag med Mannerström, Svanteson, Severin Sjöstedt, Nils-Emil, Lallerstedt,Halling, Granquist, Lingström, Lauterbach & Karl Häggbom (mer om Karl längre fram i historien) är något helt speciellt. Tänk vad de har betytt för svensk matlagning!

Att få ta del av deras historia om vad de gjort i sina dagar är helt fantastiskt.

Märks det att jag gillar människor och deras historia?

Alltid lika fascinerande!

Fortfarande glad över att ha fått träffa Tore Wretman ett par gånger under min tid hos Erik Lallerstedt.

Tänk om man hade fått jobba med honom. Jag var bara en snorunge då och han hade dragit sig tillbaka men bara att få träffa honom.

 

 Här är en länk för dig som vill veta mer om Sandahl foundation  & vad de gör.

 

 

 

 

I och med den här utmärkelsen fick vi tillsammans med Norges sjömatsråd och världens bästa Line Kjelstrup åka på en härlig resa till Lofoten för att vara med om den fantastiska upplevelsen att fiska skrei.

Skrei som betyder skrida på norska är då ordet för torsken som skrider ner till Nordnorge för att leka.

Detta sker i slutet av januari och det var då tiden för vår resa.

Här skulle det fiskas å det gövsta för det finns överflöd av torsk vid den här tiden!

Efter tre dagar på sjön, dock i fantastisk miljö och strålande sol gav Pernilla upp..

Det enda jag fick upp var en kolja, en liten kolja på max 5 hg...

På tre dagar?!?!

Säger som jag brukar, det är tur vi inte fiskar fisken själva då hade butiken blivit sybehörsbutik får många år sedan...

 

Men utöver den fantastiska resan stiftade vi en hel del nya vänner.

Line har numera blivit en god vän, det var inte bara fisken/maten & vinet som förenade oss utan även resor som blivit några genom åren.

Även ett försök till skidåkning i Åre för ett par år sedan och ni som känner mig vet hur hopplös jag är på sport så Line & Ullis fick mest vänta på mig medan jag  plogande...

 

Lärde även känna Göran som jobbar på Dagens Industri och provar mat så där fanns ju också en självklar gemensam nämnare. Och även han är kulturintresserad så vi har varit och sett en hel del roligheter genom åren.

Och kanske sorgliga då vi såg Freddie Wadling strax innan hans bortgång.

 

Själva tillställningen tog rum på Sturehof strax innan lunch.

Nervös som jag var tog jag ett glas bubbelvin, funkar alltid för mig..

Det blev dock väldigt mycket bubbelvin den här dagen trots att nervositeten snart släppte.

 

För  även på själva  lunchen på Teatergrillen flödade vinet.

Hade Mannerström på min ena sida och Nisse Molinder på den andra.. ( kändes lite märkligt men även där gjorde bubbelvinet verkan) 

Med till bords hade vi också vår fadder Fredrik Eriksson, god vän som man alltid kan förlita sig på, Ulf Kappen och  så klart Line.

 

Det skålades, skrålades och skrattades i högan sky.

När vi sedan ska vingla över Birger Jarlsgatan till numera stängda Bistro Jarl kunde inte Karl Häggbom hitta sin överrock..

Vi var  som vanligt sist, jag & Ullis så vi hjälpte Karl att leta...

Teorierna vart rocken var var många, någon måste ju ha tagit fel...?

Det letades och letades tills jag inser att visst hade någon tagit fel..

Och det var visst jag som sprang runt med rocken på mig.

Inte lätt alla gånger.

 

När vi än idag  vi träffas så skrattar vi gått åt den episoden.

"Sandahlarna" hävdar bestämt att det var en av den trevligaste tillställningen på många år, vet inte om det stämmer men vi gjorde nog ett visst avtryck för trots att vi inte ses så ofta skrattas det gott.

(kanske dags för Sandahl att välja in två kokosnötter från söders höjder för att få fart på tillställningarna?)

 

 

 

Utmärkelsen från Sandahl & Norges sjömatsråd betydde oerhört mycket för oss, ett erkännande att två tjejer trots allt kunde driva fiskaffär..

Så vi kör vidare på mottot "Ingen kommer i håg en fegis" & "Kör bara kör"

 

/Pernilla

 

 

 Ps här är en limrick av Karl som jag kanske tycker stämmer in ganska bra

 

 

Viva La Dance!