tantenpahammarstromsfisk.se

Hur "Öppna Bordet" blir till...

Publicerad 2016-09-25 19:33:31 i Mat, chef, dårhus, finedining,

På vårkanten i april 2014 fick Ullis en idé...
Jag nappade inte alls, tyckte mest det verkade jobbigt..
Och inte alls sugen...
Tanken fick mogna och till slut gick jag med på en, i mina öron märklig idé..
Hennes idé var att vi skulle duka upp nere på lagret, laga till en hemlig 10 rätters meny till en samling människor...
Människor som inte kände varandra och som inte skulle ha en aning om vad de skulle äta..
 
Sagt och gjort, vi bestämde ett datum i april och så skulle folk få boka när de såg datumet i  nyhetsbrevet..
Det gick kanske lite trögt i början, fick lura dit några vänner för att fylla upp alla platser.
Men mina vänner är som jag, de gillar att äta så det var inga problem.
 
Från början satt vi alltså nere på "lagret" kanske inte helt optimalt, kallt och med vatten som läckte från kylar och kylagrigat..
Minns en kvinna som ställt sin handväska lite dumt.. 
Fullkomligt rann om väskan och det blir kallt att sitta en hel middag med vatten under dojorna som kommer från en läckande ismaskin...
 
När vi renoverade butiken för ett par år sedan hade vi det "Öppna bordet" i åtanke och nu kan man lätt möblera om butiken till 14 platser där man slipper bli blöt om fötterna..
Och nu är även succén ett faktum, brukar i snitt ta 10 minuter att fylla "bordet" och numera får man boka max 4 platser för att det ska bli bra spridning på människorna.
Minns en gång när vi  hade en 23årig kille som frågade mannen bredvid honom om han fanns på Facebook för vidare vänskap..  Rart.
Eller den gången då flera i sällskapet var filmintresserade och bestämde ses dagen efter på Victoria för att se halvsjufilmen..
Sånt värmer Pernillas hjärta!
 
Tillställningarna är hemskt roliga om jag får säga det själv..Någon sa att det var som att gå på finkrog och stå-up i ett... Vet inte om det är bra eller inte?
En av grundtankarna var kanske att vi skulle sitta med lite under middagen men med 10 rätter är det omöjligt..
Vi skriver alltid en meny innan men "provlagar" inget innan... Det är för fegisar!
Menyn som gästerna får står det bara   2 ingredienser.
En gång stod det chili & pilgrimsmussla.
Vi kom ut till bordet och skulle presentera rätten. "Här är en chilipannacotta med..." Det är då vi inser att vi helt glömt av pilgrimsmusslan, inte ens så att vi hade halstrat musslan utan verkligen GLÖMT av den.
Vi var så upptagna med hur god pannacottan blev och  så snygg rätten blev.
Så kan det gå.
 
Serverade ur Mcdonaldspommesfritespåsar en gång och enda anledningen var att VD:n för Maxrestauranger var en av gästerna. Ingen vi kände och visste kanske inte hur mottagandet skulle bli men efter ett par sekunder som kändes som en halvtimme började han skratta.
På sista Öppna bordet serverade vi hästråbiff på V75bongar och osten i musfällor. Jag hade ett satans problem att få fällorna barnsäkra. Klämde mig både en och två ggr men till slut fick jag till det.
Har med tiden blivit en av sakerna med "Bordet" det är serveringarna, måste alltid komma på något nytt.
Tror vi lägger mer tid på vad vi ska servera ur och idén om vad vi ska göra än att vi provlagar maten.
Något som vi också kanske skulle ha gjort med den rökta glassen vi serverade.
Eller rättare sagt vi gjorde glassgrunden men glassmaskinen la av precis när den 6 rätten var ute och vi skulle "bara" köra glassen..
 
Det har hänt att vårt skratt i köket överröstat de 14 gäster som sitter i butiken..
Efter sommaren har vi inte fått till något "Öppna Bord" då vi haft för mycket att göra, hur roligt det än är är det ganska tidskrävande.. 
Jag får ungefär 5 förfrågningar varje dag om när nästa blir så det värmer att "bordet" är saknat men det kommer jag lovar..
Håll utkik på nyhetsbrevet och släng dig på telefonen..
Inte ovanligt med 25 personer på väntelista för 14 platser.
En man erbjöd mig 2000:- för förtur för honom och frugan.
Men se tji fick han!
Lika för alla.
 
Så håll utkik och boka det "Öppna Bordet"!
Trevlig kväll säger Pernilla från tvsoffan...
 
 
 
 

Ett härligt erkännande...

Publicerad 2016-09-18 18:14:49 i Mat,

 
2013 
 
"Denna hedersbetygelse för förtjänstfull och utvecklingsfrämjande insats för gastronomien tillerkänna härmed
Hammarströms fisk med traditioner sedan år 1921 har Ulrika Högberg och Pernilla Gillberg fortsatt att utveckla företaget till en av stans bästa fisk & skaldjursdiskar."
 
Slutcitat.
 
Bakom detta erkännande låg bla Norges sjömatsråd och Fredrik Eriksson som hjälpte till att lyfta fram vår lilla låda.
 
 
Fina ord även om jag inte riktigt förstår ordet tillerkänna men som jag tror det står.. Je suis en pö blond..
 
År 2013 fick vi alltså en hedersbetygelse av M Sandahls stiftelse & Norges sjömatsråd.
Måste kanske erkänna att jag inte hade någon koll på vem Sandahl var men det visade vara sig en härlig stiftelse med alla våra krogmänniskor som funnits hos oss i Sverige genom tiderna..
De lyfter fram olika personer/restauranger/matkreatörer eller andra som gjort något avtryck när det gäller mat & dryck.
Inom stiftelsen finns verkligen alla gamla krogrävar,kockar,servitörer,krögare you name it! Måste säga gamla för lite så är det.. De yngre  kommer så klart med mer & mer men det är de äldre som styr än.
 
Men det gör mig  ingenting, att få hänghänga en dag med Mannerström, Svanteson, Severin Sjöstedt, Nils-Emil, Lallerstedt,Halling, Granquist, Lingström, Lauterbach & Karl Häggbom (mer om Karl längre fram i historien) är något helt speciellt. Tänk vad de har betytt för svensk matlagning!
Att få ta del av deras historia om vad de gjort i sina dagar är helt fantastiskt.
Märks det att jag gillar människor och deras historia?
Alltid lika fascinerande!
Fortfarande glad över att ha fått träffa Tore Wretman ett par gånger under min tid hos Erik Lallerstedt.
Tänk om man hade fått jobba med honom. Jag var bara en snorunge då och han hade dragit sig tillbaka men bara att få träffa honom.
 
 Här är en länk för dig som vill veta mer om Sandahl foundation  & vad de gör.
 
http://www.sandahlfoundation.se/
 
 
 
I och med den här utmärkelsen fick vi tillsammans med Norges sjömatsråd och världens bästa Line Kjelstrup åka på en härlig resa till Lofoten för att vara med om den fantastiska upplevelsen att fiska skrei.
Skrei som betyder skrida på norska är då ordet för torsken som skrider ner till Nordnorge för att leka.
Detta sker i slutet av januari och det var då tiden för vår resa.
Här skulle det fiskas å det gövsta för det finns överflöd av torsk vid den här tiden!
Efter tre dagar på sjön, dock i fantastisk miljö och strålande sol gav Pernilla upp..
Det enda jag fick upp var en kolja, en liten kolja på max 5 hg...
På tre dagar?!?!
Säger som jag brukar, det är tur vi inte fiskar fisken själva då hade butiken blivit sybehörsbutik får många år sedan...
 
Men utöver den fantastiska resan stiftade vi en hel del nya vänner.
Line har numera blivit en god vän, det var inte bara fisken/maten & vinet som förenade oss utan även resor som blivit några genom åren.
Även ett försök till skidåkning i Åre för ett par år sedan och ni som känner mig vet hur hopplös jag är på sport så Line & Ullis fick mest vänta på mig medan jag  plogande...
 
Lärde även känna Göran som jobbar på Dagens Industri och provar mat så där fanns ju också en självklar gemensam nämnare. Och även han är kulturintresserad så vi har varit och sett en hel del roligheter genom åren.
Och kanske sorgliga då vi såg Freddie Wadling strax innan hans bortgång.
 
Själva tillställningen tog rum på Sturehof strax innan lunch.
Nervös som jag var tog jag ett glas bubbelvin, funkar alltid för mig..
Det blev dock väldigt mycket bubbelvin den här dagen trots att nervositeten snart släppte.
 
För  även på själva  lunchen på Teatergrillen flödade vinet.
Hade Mannerström på min ena sida och Nisse Molinder på den andra.. ( kändes lite märkligt men även där gjorde bubbelvinet verkan) 
Med till bords hade vi också vår fadder Fredrik Eriksson, god vän som man alltid kan förlita sig på, Ulf Kappen och  så klart Line.
 
Det skålades, skrålades och skrattades i högan sky.
När vi sedan ska vingla över Birger Jarlsgatan till numera stängda Bistro Jarl kunde inte Karl Häggbom hitta sin överrock..
Vi var  som vanligt sist, jag & Ullis så vi hjälpte Karl att leta...
Teorierna vart rocken var var många, någon måste ju ha tagit fel...?
Det letades och letades tills jag inser att visst hade någon tagit fel..
Och det var visst jag som sprang runt med rocken på mig.
Inte lätt alla gånger.
 
När vi än idag  vi träffas så skrattar vi gått åt den episoden.
"Sandahlarna" hävdar bestämt att det var en av den trevligaste tillställningen på många år, vet inte om det stämmer men vi gjorde nog ett visst avtryck för trots att vi inte ses så ofta skrattas det gott.
(kanske dags för Sandahl att välja in två kokosnötter från söders höjder för att få fart på tillställningarna?)
 
 
 
Utmärkelsen från Sandahl & Norges sjömatsråd betydde oerhört mycket för oss, ett erkännande att två tjejer trots allt kunde driva fiskaffär..
Så vi kör vidare på mottot "Ingen kommer i håg en fegis" & "Kör bara kör"
 
/Pernilla
 
 
 Ps här är en limrick av Karl som jag kanske tycker stämmer in ganska bra
 
Två tjejer med hjärtat på Söder
Gillar en fisk som båda stöder
Vi talar om Skrej
Om den kan man säj:
Gör jan till en månad som glöder.
 
Viva La Dance!
 

Nästa del från tantenpåhammarströmsfisk

Publicerad 2016-09-15 11:55:15 i Mat,

Prinsen hade då äntligen kommit tillrätta men som jag säger, "svårt att tycka om någon annan när man inte riktigt tycker om sig själv.."
Lite märkligt det där med livet.... Och vad det kan röra till sig och vad snabbt det kan gå.
Nästan var och varannan har ju haft röriga perioder.
Jag klarade mig fint fram till 30 års åldern, innan dess fanns inget sånt på kartan.
Har alltid varit lyckigt lottad med gott självförtroende, det var väl självkänslan som inte var som det skulle.
Jag har  alltid haft lätt att få vänner, något som alltid betytt mycket för mig.
Men när kraschen kom lärde jag mig också att skilja på vänner och bekanta...
Hur gärna man vill så fungerar det inte att upprätthålla vänskap med var och en.
Man får helt enkelt sålla agnar från vetet hur illa det än låter...
Nu har jag min älskade Sarah, Malin, Emma, Ulrika & Therese som jag vet finns där om det skulle börja blåsa hårt igen. 
 
Men tillbaka till Hammarströms nu då.
Vi kom ganska snabbt underfund med hur vi ville ha saker och ting.
En "märklig" sak är att vi så gott som alltid är rörande överns jag & Ullis.
Ta i trä kanske man ska säga men på dessa 10 år har det varit otroligt friktionsfritt.
Måste även nämna Ullis som en av mina närmaste också, för guds skull.
Har man knött på varandra under tio år så blir man mer tajta än man kunde drömma om.
Numera säger vi samma saker samtidigt, hade en kundmöte häromdagen och när vi tog av oss glasögonen samtidigt och kliade oss i höger öga då blev jag lite rädd faktiskt...
Klapp & Klang, det är vi det...
Så kanske inte konstigt att folk tar oss för systrar emellanåt...
Genom åren har det blivit så att Ullis styr i köket och jag styr mer i butiken.
Bra uppdelning måste jag säga.
 
Calle brukar säga att det brinner mindre om jag håller mig undan...
Stämmer nog ganska bra för jag är expert på att påbörja något för att sedan gå ut i butiken och helt glömma av vad jag gjorde i köket.. 
Hopplös.
Eller snarare förvirrad och dåligt minne. 
Kom till jobbet för ett tag sedan och skulle byta om då jag insåg att jag hade dubbla bhåar på mig..
Eller kom från träningen med blåa skyddplastmojänger på skorna, hade åkt 5 stationer med tunnelbanan..
Hittat elvispen i kylskåpet. Ja den listan kan göras lååååång.
Lennart hade som en idé att skriva ner allt dumt jag gör men det skulle ta för mycket av hans tid konstaterade han.
 
Ja Calle, vår totala knäppgök...
Han kom till oss för 5  och ett halvt  år sedan efter han varit köksmästare på Dramaten och var bekant med Ullis man Patrik som då jobbade inom samma koncern. (den åttande april la han just till... Själv vet jag ju knappt inte ens när jag fyller år)
Calle var gruvligt less och ville byta jobb så Patrik tipsade Ullis.
Han kom förbi och hälsade, kommer så väl ihåg mitt första möte med honom...
Såg ju ut att äta småbarn till frukost..
Tatuerad/rakad med ring i örat...
Såg framför mig hur alla gamla tanter skulle rygga tillbaka av blotta åsynen..
Han visade sig vara världens snällaste och mina fårhagor stöp hårt!
Alla och då menar jag precis alla sa att "jag väntar gärna på honom" och pekade på Calle när det var deras tur...
Kanske var det en skräckblandad förtjusning de ville handla av honom?
Han har betyder väldigt mycket för oss och butiken.
Calles blodpudding & Calles köttbullar har blivit något som vissa inte klarar sig utan!
 
 Nej nu har jag inte tid med er längre, måste sätta fart det är snart full rulle i butiken med alla lunchgäster..
Galet nog har vi uppemot 150-200 lunch hos oss numer..
Så något rätt gör vi nog.
Kram och trevlig helg!
/Pernilla
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Pernilla Gillberg

Matvrak på +++23 som äter och dricker oavbrutet.. Äger och driver Hammarströms Fisk i Stockholm sedan 10 år tillsammans med Ulrika Högberg. Världens roligaste ställe i min utsago. Häng på och se vad vi gör där vettja! Väl mött/ Pernilla

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela