tantenpahammarstromsfisk.se

De första ljuva åren...

Publicerad 2016-08-28 19:11:07 i Mat,

 
 
 
Nu var det ju så klart inte bara elände som det lät i förra avsnittet. 
Kan lätt säga att vi skrattar 25 ggr på en dag i butiken och jag känner mig så lyckigt lottad att ha ett jobb som jag älskar.
Men det var motigt, dels våra duster men även att vara "ny" på fiskhandlarmarknaden...
Trots många år av erfarenhet försökte en del leverantörer att skicka lite för gammal fisk till oss.
Fisken åkte så klart tillbaka med vändande bil så de lärde sig snabbt att terrierna på Östgötagatan kunde skälla om så behövdes.
Magnus, min kollega i Frankrike kallade mig för "en finne i arslet på vätternrundan" när vi jobbade ihop på Rabiega.
Kanske inte menat som en komplimang men jag tar det lite så, att inte bli tagen förgiven och faktiskt kunna säga ifrån och vara lite jobbig (om det behövs ska tilläggas) ;)
 
Det var en episod som jag minns lite extra väl angående det här med att vara tjej i en  helt klart mansdominerad värld.
Vi skulle eventuellt byta kolonialvaruleverantör (vilket ord..).
Mötet avlöpte väl och efteråt skulle Therese visa en av två säljare runt i lokalerna.
Han undrade "vem är det som äger butiken?"
Therese tittade oförstående på honom, trodde kanske han skojade?
"Eh, det är ju vi, jag, Ullis & Pernilla..
Han replikerade snabbt att visst var det vi som drev den men inte kunde vi väl äga den?
Det var ju faktiskt en viss skillnad på att äga och att driva?
Tack & hej, där har ni dörren!
Det blev så klart inget byte men en talande anekdot...
 
Men som som sagt glädjen när man träffar samma kund både två till tre gånger och sedan lär sig namnen på er.
För att inte tala om hur det var att arbeta lördagar när man även fick se vilka som "hörde ihop".
Alla var lediga och det fanns lite mer tid för prat, något som alltid premieras i butiken. 
 
Ta tex Clairy som bodde själv på Folkungagatan som kom in varje dag, kanske inte för att handla utan mer för att få ett par minuters sällskap.
När hon inte varit inne i butiken på 3 dagar blev vi oroliga, hon öppnade inte heller dörren då vi ringde på.
Hade en läkarbekant som kanske överskred sina befogenheter men vi hittade henne till slut på Ersta där hon skulle genomgå en mindre operation.
Vi bannade henne när hon kom tillbaka men hon svarade moloket att hon inte haft någon på 20 år som brytt sig om vad hon gjorde... Älskade Clairy..
Hon fann för övrigt kärleken igen när hon hamnade på Vintertullen de sista åren, aldrig sett henne lyckligare!
 
Skulle kunna skriva tusen kapitel om hur härliga kunder vi har, bara det faktum att ni skickar vykort på era semestrar är ju helt fantastiskt. Själv skickar jag knappt till mormor...
Bilden här uppe är från en av mina väggar, inne på den andra nu...
 
På 10 år har vi bett 3 personer fara & flyga pga dåligt uppträdande.
Minns Ullis extra väl en gång när hon kastade ut en man som var minst dubbelt så stor som hon.
Hon var illröd om öronen och arg så hon stammade när han åkte ut.
Ser honom ett par ggr i veckan men han har aldrig satt sin fot i butiken igen.
 
 
Vi det här laget hade vi anställt en kille, något som jag tror behövdes för balansen..
Kristoffer kom in och vägde upp, det var bra.
Otroligt att vi kunde anställa någon förutom Nisse på så kort tid efter vi tagit över.
Kändes väldigt stort.
Vi fick även in Natallia  som började via arbetsförmedlingen för att lära sig svenska.
Svenskan gick väl så där men hon blev grym på att baka, vi lärde upp henne,allt gick som en dans.
Helt plötsligt var hennes språkpraktik slut och hon försvann.
Det tog ungefär 4 dagar då vi raskt insåg att vi måste få henne tillbaka, kosta vad det kosta ville.
 
Natallia  kom tillbaka och är fortfarande hos oss, svenskan har blivit mycket bättre trots att hon använder sig  av mina låtsasord i bland. Jag måste vara världens sämsta svensklärare.. 
 
Hux flux var vi nu 6 personer men nu närmade sig 2008 sitt slut och det var då vi köpte ut Therese.
6 blev 5 men vi harvade på.
 
Och själv jagade jag grodor men prinsen skulle snart infinna sig och inte nog med det, med en rejäl koppling till butiken...
/Pernilla
 
 

Hur tre spättor blev två spättor

Publicerad 2016-08-17 20:37:00 i Mat,

 
Ja "Kör bara Kör" var som sagt mitt motto.
 
Innan vi köpte Hammarströms fisk i oktober -06 så frilansade jag runt som kock/bartender/fritidsledare(hör & häpna men jag stormtrivdes med dessa malplacerade ungdomar).
Då som nu var det ett skriande behov av krogpersonal, det finns ungefär lika mycket kockjobb som det finns fimpar i Björnsan. (kanske inte den bästa metaforen men du förstår vad jag menar..)
Hade som mest 6 st jobb då jag hade svårt att säga nej, det var inte pengarna som var det viktiga utan svårigheten att säga nej. Har även alltid gillat att jobba så det gör kanske inte saken bättre..
 
Så varje morgon vaknade jag tidigt, satte upp på "Gula Faran" en gulprickig monark från -73 därav namnet men även att jag hade klippt en klase japaner som stod precis i slutet av Slussen, precis där man fått upp bra fart du vet..
(Måste inflika en anekdot om syster Therese som cyklade på en gående konstapel vid Torsgatan när hon cyklade mot rött.
Konstapeln  sa barskt att "hon visste väl att man kunde bli av med körkortet?" "Nja det gjorde ju inget då hon ändå inte hade något körkort."
Konstapeln skrattade lite åt Therese som glatt cyklade vidare med konstapeln skrikandes "Du har fortfarande rött!!")
 
Nåväl, mina dagar började tidigt och slutade alldeles för sent för att gå hem efter jobbet var inte heller att tänka på.
Man skulle ju träffa alla 10000 vänner man hade.
Något som jag också lärt mig skilja på numera, vänner & bekanta..
 
Så när Hammarströms gick i lås kändes det som en lättnad men jag var också på god väg att gå i lås..
Aldrig mått så dåligt som då vilket är en paradox, då allt borde ha gett med sig men det var som om allt lättade och allt släppte..
Dessvärre resulterade det i bråk och då i synnerhet mellan mig och Therese. Vi tog strid om precis allt.
 
Precis allt!
I efter hand förstår jag ju att mycket berodde på hur jag mådde. Och att ha firma med familj är inget jag rekommenderar..
Stackars Ullis som stod i mitten, hade jag varit henne hade jag dragit en kastrull i huvudet på oss båda samt bett oss flyga men hon kämpade på. Tack & lov.
 
En annan sak som jag då tyckte var jobbig, det var att leva ensam. Ullis hade sin Patrik, Therese hade sin Robban.
Själv pussade jag på pojkar i hopp om prinsar men det var bara grodor där ute.
Inser nu att det är svårt att hitta någon att tycka om när man inte tycker om sig själv..
Efter att ha stått i duschen i 1,5 timme en kväll insåg jag att jag behövde hjälp och det av någon som kan.
Kan på riktigt.
Ringde Rosenlund, satte upp på Gula Faran och fick träffa Martin, min räddare som jag gick hos i över ett år..
Efter någon månad pratade han om "lyckopiller" något som jag också snabbt avfärdade men även den tanken fick gro..
Det blev min stora räddning kan jag säga idag.
 
Dock hade min & Therese relation redan fått sig en så kraftig törn att det var svårt att rädda.
När Therese sedan blev gravid och födde Tuva i december -07 föll det sig så att vi köpte ut henne.
Något som alla parter vill där och då.
Trist på ett sätt men det blev ändå  en ny början, både för mig och även för Therese samt vår relation.
Och idag kan jag säga att Tuva är en av mina bästa vänner, hon älskar att "leka affär" hos oss.
 
Hade ekorrhjulet fortsatt hade jag garanterat gått in i väggen, glad att jag hade mina vänner då som tog tag i mig när jag duschade alldeles för länge.
Men prinsen lös fortfarande med sin frånvaro.
 
 
/Pernilla på Hammarströms 
 
 

Hur allt började del 2

Publicerad 2016-08-14 13:17:36 i Mat,

Det var lördag eftermiddag, den första oktober, vi stod i köket & kunde inte riktigt fatta vad som hade hänt.
10 minuter tidigare hade mamma och pappa lämnat över sina nycklar och här stod vi nu.
Jag, Therese & Ullis. Som fiskhandlare? Herregud!
 
En av stockholms ledande fiskhandlare hade visst kort konstaterat att det skulle snart gå i stöpet ty när  dom hade börjat bedriva sin verksamhet hade fler och fler fått slå igen..
Det här var inget som sas direkt till oss så jag lämnar en brasklapp om formuleringen men tackar idag lite för "citatet" då det varit en morot för mig i 10 års tid och om jag ska tipsa mina kunder till en annan fiskbutik blir det alltid Göta Fisk då jag mer än någonsin värnar om våra småföretag..
 
Åh höll ju på att glömma Nisse/Annie som var med från början eller ja hon hade varit med om 3 ägarebyten. Hon började i 20 årsåldern och kvar än. Utan henne hade inget gått! Finns ingen som hon, du skulle se henne flå en rödtunga.. Jag har inte en chans.
 
Vilken kvartett vi utgjorde. Mycket jobb väntade oss, vi hade bestämt att hålla stängt på måndagen för att röja. Något som verkligen behövdes!
Efter vi korkat upp bubbelvinet var det första jag gjorde att klättra upp och riva ner två plastmåsar som hängt i 15 år, äntligen skulle de väck! Det var nästan så det räckte i min värld.
 
I arla morgonstund på söndagen stod Robban, Thereses kille, med en hel brigad med turnélediga män redo för att jobba.
Jag är än i dag oerhört tacksam för er insats, ni vet vilka jag riktar mig mot!
Ullis hade med sin man Patrik och deras två söner, David & Isak .2 stackare som vi har kört hårt med genom åren.
Jag är en stor förespråkare av barnarbete.. Dessa två killar har räddat oss många gånger!
Vid det här laget var de bara två snorungar men de har artat sig bra.
 
För att du ska få en bild om hur det såg ut vill jag att du tänker dig mössen som ska sy Askungenens klänning till balen. Det målades, städades och röjdes. Vi åkte 7 hela vändor till tippen med en skåpbil så du förstår hur välbehövligt det var..
 
Men på tisdagen stod det klart och vi öppnade, kanske inte helt säkra på vad vi gjorde men det är vi inte än i dag..
2 av våra motton har alltid varit " KBK Kör bara kör" och "Ingen kommer ihåg en fegis".
 
I nästa del ska jag berätta hur fiskaffären räddade mig från den berömda väggen då jag tiden innan levt lite för hårt på devisen "Kör 
Bara Kör"!! 
 
Men nu var vi alltså igång, Hammarströms fisk var vårt och det såg ut som vi ville!
 
/ Pernilla
 
 
 

Om

Min profilbild

Pernilla Gillberg

Matvrak på +++23 som äter och dricker oavbrutet.. Äger och driver Hammarströms Fisk i Stockholm sedan 10 år tillsammans med Ulrika Högberg. Världens roligaste ställe i min utsago. Häng på och se vad vi gör där vettja! Väl mött/ Pernilla

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela